2012 har börjat med ett högt tempo, budgetar har bestämts, nya riktlinjer har dragits, nyårslöften kommer brytas, boksluten går inte längre att påverka etc.
Hade ett mycket intressant och passande samtal med en ”dudette” till mig, där vi på något sett kom in på mina mål i livet. Vi bytte tankar och kom ganska snabbt fram till att vi båda är ambitiösa men hon ville verkligen att jag skulle skriva om hur jag sätter personliga mål, och vad för tips jag kan ge om personliga mål.
Så jag tänkte berätta hur jag kommer fram till mina ”mål”. För det första så tänker jag inte i termen ”mål” istället tänker jag ”måsten”. För i folkmun och i många tankar är mål något man siktar på/mot fast aldrig riktigt når fram till. Ordspråk som ”sikta mot stjärnorna och hamna i trädtoppen” är ett vanligt jantelagens-uttryck som ofta relatera till en persons höga mål. Nu tänker säkert ni, men ”måsten är ju jobbigt, va tråkigt att han tänker så”. Helt rätt, det ska nödvändigtvis inte vara super kul att jobba mot sina mål. Kul har man när man har NÅTT sina mål inte innan.
Hur jag sätter mål i punktform:
- Först frågar jag mig själv, vad vill jag leva för liv om X-antal år/månader/veckor/dagar?
- Sen tar jag reda på vilka som idag lever det livet och vad dem har gjort (onödigt att hela tiden försöka uppfylla hjulet på nytt).
- Hur kommer jag dit (behöver jag utbildning, hur många timmar om dagen måste jag jobba, hur mycket bör jag tjäna).
- Sen sätter jag upp en tidgräns på hur långtid detta bör ta för mig att åstadkomma (4 år studier, 1 år master, 4 år jobb).
- När du gjort detta kommer du kunna se om tiden på det du ska åstadkomma är relevant (att tänka t.ex ”jag jobbar på Ica nu som timanställd och jag vill tjäna 1 miljon/år och det kommer jag göra om två år” så är detta ett typiskt exempel på ICKE-relevant tänk)
Att sätta mål i livet är som att sätta mål i sin träning.
- Hur ska jag se ut ?
- Vad ska jag väga?
- Vad får jag äta för att komma dit?
- Vilka tider äter jag det?
- Inom vilken tid ska jag göra det på?
- Är tiden på måstet/målen relevant?
Något som vanligtvis skapar huvudvärk brukar vara ”vad ska jag plugga”. Jag har ett svagt minne av att en normal svensk är aktiv inom arbetslivet mellan 40-50 år. Hur svårt kan det vara att verkligen bestämma sig för vad man vill plugga när du i princip spenderar 1 / 3 – del utav ditt liv på arbetet. Självklart måste du göra något du trivs med, du har passion för, men det måste också vara utvecklande. Att trivas med och ha passion för sitt jobb är saker som även den vanligaste av människor söker, men man ska verkligen inte underskatta möjligheten till utveckling då det ligger i människans natur att utvecklas. Vi är ”utvecklingsjunkies” i grund och botten. Detta får vi aldrig glömma. Jag är även övertygad om att vi måste vara genuint intresserad av det vi ska studera för att vi ska lyckas väl med plugget.
Ett enkelt sätt att tänka på ”I vilket bransch/utbildning/arbete stimulerar jag mitt intresse för t.ex skapande/ekonomi/människor/” sen när du har hittat det du söker så försöker du skala ner ditt ämne ytterligare. Vi säger att ditt val blev människor, sen kommer du fram till att du vill hjälpa människor, sen vilken typ av människor, sjuka eller utstötta, du väljer utstötta, då passar förmodligen linjen Socionom bättre än Läkare.
Pang – Du vill läsa till Socionom.
Alla av oss har genuina intressen i livet, så tänk inte ”men jag vill inte skapa något, jag gillar inte matte och jag skiter i människor”. Du kanske gillar djur, blommor, båtar, reparationer, försäljning, måla, bilar, smink, kläder, NÅGOT INTRESSE HAR DU (varesig du vill eller inte). Gör det inte svårare än vad det är.
Däremot kommer inte tydliga ”måsten” räcka hela vägen, utan du måste skapa dig ett positivt paradigm. Paradigm är ett tankemönster som antingen begränsar dig eller utvecklar dig. Paradigm skulle kunna vara att du hela tiden tänker ”jag kommer klara av detta” eller att ”det finns inte en chans att jag klara av detta”. Paradigm speglar både det positiva och negativa tankemönstret, men det positiva Paradigmet är ett måste för att kunna lyckas med dina mål (lista själv ut vilket som är det positiva i mitt tidigare exempel).
Roger Bannister är ett tydligt exempel på en man som har anammat paradigm när han gör det omöjliga (enligt vetenskapsmän och experter) och springer den ”Engelska milen” på under 4 minuter. Får rysningar utav att bara se människan bryta ”naturlagar” med mentalinställning.
Måste ses:






En väldigt rolig och intressant del av mitt jobb är att jag får prata med många olika människor, både säljare och kunder. En sak man inser ganska snabbt är att många har problem. Det är ju faktiskt ingen som har sagt att livet ska vara lätt att leva, att allt ska vara en dans på rosor. När man pratar med en person som har det jobbigt har jag reflekterat över att många tänker att man är den enda personen i universum som har problem. Alla andra tycks ju ha det så bra, han eller hon är ju så lycklig. Men frågan är hur djupt vi har tittat då? Nu kanske detta låter lite deppigt, som att alla går runt och är olyckliga, det är verkligen inte det jag menar.
Visst är det väl så att vi alla älskar förändringar?! Eller? Egentligen kanske det borde vara så. Men jag tror att vi alla ibland kan reagera lite märkligt när vi är med om en förändring. Jag tror säljare i synnerhet har problem med förnyelse och förändringar oavsett om det leder till det bättre eller till det sämre.